Här bor Claude just nu. En stor hundbur som Marcus byggt ut med hjälp av vår hallbänk som han vält omkull och lagt en liten bädd i. Mat, vatten och kattlådan står i hundburen och sen kan han gå fritt in och ut till sin lilla bädd.  Han måste bo i hundburen i 4 veckor eftersom han inte får hoppa alls tills dess att den lilla ringen som kirurgerna satt runt det missbildade blodkärlet har expanderat så pass mycket att det inte längre är någon risk att ringen "tippar" och stryper blodflödet för snabbt genom blodkärlet. Han är så duktig och gnäller nästan inte alls över att vara tvungen att bo i buren. Han ser dock till att väcka oss okristligt tidigt om nätterna för att berätta att han fått nog och vill sträcka på benen en stund.

Bullen visar vem som är herren på täppan.

Claude väcker oss gärna mitt i natten även på helgerna. Då är det bara att gå upp och släppa ut honom en stund. Det är inga problem att somna om på ett hårt stengolv. Med en filt och armen runt Claude går allt bra, jag lovar. Jag bjussar på den stökigaste morgonfrillan ever...

De andra katterna dissar honom när han har tratten på. De tycker att han är bra jobbig när han går omkring och stångas med tratten. De fattar ju inte att han bara vill ha lite gos. Så i stället för att ligga i en goshög med Bullen som han brukar, eller brottas med Lillen, hittar vi honom ensam och utstött. Lilla hjärtat...

När Claude gick över till leverdiet inför operationen tyckte Bullens veterinär att även han skulle äta det fodret (l/d) så att matskålen kunde stå framme hela dagarna. Det verkar ha gjort underverk med Bullen - att gå över från allergimaten "allergy management" till annat foder. Plötsligt gick han upp 6 hg i vikt på två veckor, började spinna igen, ligga med magen i vädret när han sover och hålla oss sällskap om kvällarna igen. Han verkar må prima! Nytt blodprov ska tas om nån vecka så får vi se om hans blodvärden är bättre nu när han äter annan mat. Vi börjar misstänka att det är allergimaten som han ätit sen i juni när Claude fick diagnosen foderallergiker, som gjort honom sjuk och gett honom inflammationen i tarmen. Vi vet inte än, men det verkar högst sannolikt att det är så... Nu vet vi ju också att Claude aldrig var foderallergiker, i stället hade han ett medfött leverfel som orsakade hans viktnedgång och håglöshet.

Coolaste killen

Det är så skönt att se att Bullen mår bra igen och ökar i vikt!

Lillen är en riktig livsnjutare :-)

Sakta men säkert börjar även våra liv återgå till ett hyfsat normalläge. Vi kämpar inte i timmar med medicinering av katterna längre och tröttheten och oron är inte längre lika påfrestande. Vi kör till Marcus farmor Siri en dag och äter hennes goda semlor.

Jag har knappt ätit några semlor alls i år. Den allra godaste semlan var i alla fall Siris semla. :-)

Marcus faster Eva tittar också förbi med vovven och busfröet Jacki.

Jag har skaffat mig en ny last - Ballerina kladdkaka! Ska doppas i mjölk för bästa smakupplevelse. Tummen upp!

Bullen la beslag på kakorna innan jag ens hunnit öppna paketet. Sötis!

Grannkatten Patricia har vårkänslor och sitter utanför vårt hus och ropar efter kärlek dag och natt. För nån vecka sen tog hon en fet duva när hon blev hungrig. Hon är inte riktigt klok...

Brottsplatsen. Hon satt och lurpassade precis under matautomaten med fågelfrö. Den stackars duvan såg nog inte henne och var inte snabb nog att fly fältet när Patricia gick till anfall.

Wilma har vi ännu inte fått någon diagnos på. Hon har sedan hon började äta i/d-mat inte kräkts en enda gång men hon är inte riktigt sig själv ännu. Hon är trött och äter små men många portioner. Hon har inte varit ute sen snön kom i mitten av december och vi vet att här inne är hon inte alls lika lycklig som där ute. Därför är det svårt att avgöra hur hon egentligen mår eftersom hon mest sover bort hela dagarna. Hon får kortison och vi ska testa att byta foder till henne. Till ett foder hon aldrig ätit innan, på rekommendation av veterinären. Men vi väntar med att byta hennes fonder tills vi vet hur vi ska gå vidare med Bullen. Kanske kan de äta samma foder och förhoppningsvis kan även Claude äta samma foder om hans lever blir frisk igen.

Tack för att ni hållt tummarna för Claude och tänkt på oss! <3